En vecka sedan.
Då blev det fredag och strax helg igen. Eftersom jag är sjukskriven så känns det som att det är helg nästan varje dag. Men den här helgen är inte som alla andra, Nej det är nu jag får en klump i hjärtat när jag inser att dt är snart en vecka sedan jag var på fest, hade skit roligt (trodde jag) drack alldeles för mycket, bråkade med min pojkvän och sist med inte minst minns i stort sett inget alls,,,
Kom hem på natten ( fått detta återberättat) fortsatte bråket med min kille han kastade ute alla saker ur sin garderob och skulle sticka. Då blev nog allt för mycket för mig. Gjorde det jag ALDRIG trodde jag skulle kunna göra. Tar en överdos av mina mediciner ringer min kompis som kommer hit. Då blev det raka spåret upp på akuten.
Väl framme på akuten får jag dricka två glas med nån svart smörja, sen börjar dom sticka mig och det enda jag minns var att provet som dom tog i handleden gjorde svinigt jävla ont..... Sen får jag nån spruta, och vidare till intensiven. Där får jag sova en natt uppkopplad till en massa skärmar, hade min kille med mig hela tiden, sen kom även min älskade mamma. vid 17 på em får jag åka ambulans till ett sjukhus i närheten där jag får komma in på psyket och prata med en läkaren. Men eftersom jag inte tycker jag är ett "Psyk" så ber jag om att få åka hem. Vilket jag också får.
Är så otrolig glad att jag hade min kille, min älskade vän och mamma. Är så tacksam att dom åkte in med mig så jag kan sitta och skriva som jag gör. Jag vill ju inte dö? Men hela veckan har varit jobbig, känns som jag är livrädd för mig själv. Fast jag vet att jag inte kommer försöka ta död på mig själv något mer, så vet jag ändå nu att jag har kunnat göra det en gång. Så här sitter jag livrädd för mig själv, fast jag vet att jag aldrig någonsin ska göra något mer dumt med min kropp.
/LIvetnuoch
